Nu har bloggen blivit så enormt oaktiv och just nu så orkar jag inte. Visst många kanske säger så även jag men... jag har så mycket i skolan nu. Jag går ju i 9an och kämpar så hårt för att få dem betyg jag vill ha och att få godkänt i typ två ämnen som länge har varit svåra för mig. Jag är än inte godkänd i dem och det känns verkligen hemskt.

Det känns också jobbit när jag sitter och läser varje dag i flera timmar och göra alltid läxorna...ja sköter allt helt enkelt. Sen så kommer mer än helften av dem i klassen och säger att dem inte alls har övat på proven. Och alla dem får ju alltid C-A i betyg! SÅ jag fattar inte. Varför måste livet vara så orättvist? Kan inte alla människor bara få så lätt för sig.

Det som också blir extra jobbigt är att ingen...verkligen ingen har så svårt för dem ämnena som jag i min klass. Det tycker jag är jobbigt.  Jag önskar ju inte att andra folk ska få det lika jobbigt som jag. Och det finns nog många som kämpar lika mycket som jag och tycker lika dant som jag också. 

Men jag blir också ledsen när jag typ får ett D på något prov och då har jag övat i felara timmar med det. Sen kommer en som har lätt för sig då (i klassen) och den har fått samma betyg som jag...plus att den sa att den inte övat något. Då säger den personen usch... fyyy vad dåligt. Och det är då jag liksom sitter där och va glad över mitt betyg. DÅ känns det riktigt dåligt när folk säger så. När vissa har kämpat för att få det betyget. Om inte dem övat liksom och ändå får tex D. DÅ ska man fan va nöjd med det (ursäktamig för språket)

Men aa jag har stått ut med det så länge nu...3 år liksom. Så igår när min mamma hämtade mig från skolan 15:40 så brött jag ihop... Jag fick panik och visste inte vart jag skulle ta vägen och jag började gråta. Jag blev så ledsen för jag känner mig så dum och världelös. Mitt själförtroende ligger inte på topp just nu.

Och det här menar jag inte med att någon annan är dålig såklart. Alla är bra på sitt sätt och det är ju bra såklart. Men det har varit så här jobbigt så länge nu så jag känner att jag bara inte orkar mer. Därför bröt jag la ihop igår.

Det är helt sjukt men...till och med så har jag fundrat på att sluta med hästarna (irl) bara för att jag kanpt hinner längre men gör det ändå. Och att jag inte får någon ork till att gå ut till dem. Så hemskt tycker jag att det är. Jag menar jag har liksom hållit på med hästar i 12 år snart. Och jag vet inte om jag klarar ett liv utan hästar...nää det gör jag inte.

 

Aja livet är orättvist ibland.

Och jag vill bara säga att jag menar inget illa mot någon i detta inlägg. Jag var bara tvungen att skriva av mig. Så då vet ni lite hur jag mår (inte så jätte bra alltså) Visst jag ser alltid glad ut på utsidan när jag möter någon men jag mår faktiskt inte särskilt bra inombords just nu. Så det är därför jag inte bloggat alls nu på ett tag.

Hoppas ni orkade läsa detta inlägget och tack! ♥